fredag 16 mars 2012

Tvång, feminism och identitet: del 3 (Vill feminister verkligen tvinga?)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Vill feminister/"genusdiktaturen" verkligen tvinga?
Exakt, och därför begriper jag inte varför resten av Sveriges invånare ska bli pådyvlade ett språkbruk som inte har någon som helst relevans för deras egen situation. Att diskutera detta utifrån språkliga synpunkter är bara löjligt. Alla vet att det hela handlar om extremfeminism med den typiska vänstervinklingen att "vi som är upplysta och engagerade begriper allting så mycket bättre än ni vanliga människor". Vad vi vanliga tycker om detta är det ingen som bryr sig om - kort sagt samma elitistiska ideologi som 1968.


Citat från kommentarstråden på svd.se med anledning av Mikael Parkvalls artikel

Det talas om tvång, att feminister vill tvinga tjejer att inte raka sig. Att feminister vill tvinga män att diska och stanna hemma med barnen. Att alla ska tvingas att använda "hen". Att vi vill tvinga. Att en elit av feminister från fjollträsk vill ge hela verklighetens folk en uppsträckning.

Det känns så otroligt långt från sanningen, det känns som en så stor missuppfattning som bara skapar onödig förvirring och splittring. Jag menar;
Hur dum tror du att jag är? 
Tror du jag vill tvinga dig?
Hur ska jag få något gjort på det viset? (se del 2 - dum strategi)
Vänligen förolämpa mig inte genom att ge mig åsikter jag inte har så lovar jag att återgälda gesten.

För det handlar inte om tvång. Det handlar om att desperat försöka förstå den värld vi lever och vad våra normer gör med oss. Det handlar om "verklighetens folk" och vilka möjligheter vi ges och vilka vi förvägras. (Jag vägrar att exkluderas ur verklighetens folk.)

Det vekar som allt som innebär ett ifrågasättande av normen tolkas som en ytterst aggressiv attack på hela världsordningen. 

Hen-skeptiker å andra sidan utmålar ett scenario där underlåtenhet att referera till folks fortplantningsorgan i var och varannan mening i princip innebär slutet på civilisationen som vi känner den. Parkvall 2012-03-16

Som att det innebär att deras myndighet över dem själva ska tas ifrån dem och någon annan ska bestämma. Men är detta verkligen intentionen? Om någon tycker det vore najs att börja använda "hen", måste det absolut tolkas som att den tänker tvinga alla andra att göra det? Vad har resten av världen att göra med hur Lady Dahmer väljer att uppfostra sin dotter?

Och är det inte absurt att så många liberaler blir så upprörda, jag menar dom om några borde väl ha sympati för att folk får uppfostra sina barn som de vill? 

Varför tolkas alltid normkritik som tvång? Vad är de det menar med tvång? För det verkar inte vara det jag tänker på i alla fall. Det kanske är här min rumskamrat tänkte lite längre än jag (se del 1), för det tycks mig ibland som om många liberaler anser att massa saker som ingår i att leva i ett samhälle tillsammans är tvång. Lite som de där grabbarna jag träffar ibland som tycker att jag tvingar dem att inte dra sexistiska skämt när jag hade hoppats på att det var av respekt..

Det fick mig att tänka på en låt av Doktor Kosmos, så nu tar vi:

Best om Tvång #2
Doktor Kosmos - Vill ni ha det som i Sovjet eller Vaddå? (2005)
Det finns många som inte gillar tvång
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan 

Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som *Ali Alkali*
Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster  
[..]
vår't idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen 
utan genom fönsterkuvert i brevlådan.
Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosion,
vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,
mot din hallmatta.

Kort sagt: "åh, vad jobbigt det är när ni påpekar att det finns strukturer i samhället och ifrågasätter normer, kan ni inte bara vara tysta, please? Du tvingar mig!!"

För de vill gärna behålla idéen om den amerikanska drömmen, att alla kan göra allt de vill, att alla har alla möjligheter. Så är det inte. Så naiv är jag inte att jag tror det. 

Och så kallar de oss verklighetsfrånvända.. suck.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar