fredag 16 mars 2012

En serie om tvång, feminism, identitet och min generation

Jag märker att jag ofta stöter på samma föreställningar om vad feminism är, vad förtryckande strukturer är samt vad det innebär för vår identitet. Istället för att upprepa mig om och om igen i samma debatter bestämde jag mig för att författa en serie blogginlägg här om tvång, feminism och identitet.


Syftet är att komma lite närmare förståelse, för just nu ger dessa debatter mig ingenting för vi missförstår varandra på så grundläggande punkter. Syftet ä också att försöka ta ner debatten några pinnhål och motverka att alltid tas som en attack mot ens person (se del 6 & 8).


Del 1 - problematiserar att folk använder tvång för att mena väldigt olika saker
Del 2 - handlar om varför tvång är en dum strategi och hur dagens feminism inte är densamma som 70-talets
 Del 3 - problematiserar vidare vad vi menar med tvång och ifall det verkligen är det feminister hålller på med
Del 4 - handlar om ifall det som är avgörande för tvång är dömandet, och i så fall: tvingar Dr Phil oss?
Del 5 - ställer frågan vad är dessa biologiska skillnader och vad har de egentligen för betydelse för samhället
Del 6 - handlar om att vi inte kan separera socialiserad identitet från "riktigt" identitet
Del 7 - handlar om att barnuppfostran aldrig är netural
Del 8 - handlar om varför feminism inte bara handlar om kvinnor
Del 9 - handlar om vi som inte alltid orkar bry oss om vår könstillhörighet
Del 10 - Ställer frågan: varför är det viktigare att diskutera kromosoner än strukturer som bevisligen orsakar men för livet?
Del 11 - En förlorad generation som knappt bryr sig

Slutkläm
Jag vet att alla människor inte är snälla. Men jag antar det. För det gör mig glad och mitt liv bättre. Jag väljer att tro att folk är vettiga och snälla tills de bortom all tvivel bevisat motsatsen. Det kanske inte stämmer med vetenskapliga belägg, men min världsåskådning handlar inte om vetenskap utan om känslor. Det handlar om att jag väljer det som jag tror ger bäst konsekvenser för min och andras lycka. 

När debatter rasar över om könsroller är biologiskt grundade eller ej vill jag gärna stanna och ställa frågan: om det var det, skulle den inställningen ge oss en bättre värld?

3 kommentarer:

  1. Man kan också ställa sig den vetenskapsteoretiska frågan om vilka förklaringsvärden genusvetenskapliga begrepp som könsmaktordning, genuskontrakt, strukturer etc. har.

    Ofta blir de mer mystifierande, något som jag skymtar även i ditt inlägg.
    Se vidare http://www.rothstein.dinstudio.se/files/Det_moderna_patr_Arkiv2.pdf

    SvaraRadera
  2. Vad menar du? Att män ofta tas som normen och tar sig en hel del friheter på bekostnad av kvinnor är något som jag ofta ser exempel på, jag förstår inte riktigt vad du menar när du säger att det inte finns förklaringsvärden. Vad är det som fattas dig?


    Och du har FORTFARANDE inte svarat på vilket förklaringsvärde den inställning du förespråkar har. Vänligen gör det.

    SvaraRadera
  3. Men åter igen, det motsäger inte att det finns negativa effekter av könsroller för män också. Jag har aldrig försått varför det skulle vara en rimlig slutsats, really: hur dum tror du att jag är?

    Åter igen: vad ger en biologisk analys dig? Jag ser inte det, för fem öre. Om det går att inte se sig själv som stereotypiskt kvinna eller man, hur är det rimligt i en biologisk förklaring?

    Man kan ställa en massa frågor, men förhoppningsvis för man en debatt om det frågor som är relevanta och har en signifikant effekt på verkligheten.

    Vi kan sitta och diskutera i timtal varför somliga viker upp sina ärmar och andra inte men om det inte har något signifikant effekt på verkligheten är det en tämligen meningslös diskussion att föra.

    SvaraRadera