Tvång, feminism och identitet: del 8 (Vad jag tycker feminism är)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Varför tror folk att jag hatar män?

Här är min förvirring total. För jag f-ö-r-s-t-å-r inte vad folk tror att order feminist betyder. För mig betyder det en politisk ställning som består av insikten att det finns strukturer som begränsar oss i vilken identitet vi får ha samt får uttrycka, att vi skulle må bra av om vi blev medvetna om dessa strukturer samt bekämpa dem. I det ingår att godtyckligt förtryck av individer på basis av kön, sexualitet, klass, etnicitet osv ska bekämpas.


Dessa strukturer och de privilegier som de ger är på intet sätt något som de flesta är medvetna om eller personligen ansvariga för. Jag skulle aldrig beskylla en individuell man för att vara orsaken till kvinnoförtrycket. Däremot kan jag säga ifrån om jag tycker att han behandlar mig på ett sätt jag inte vill bli behandlad, det är inte samma sak.

Vid en närmare inspektion av vår värld kommer en snabbt till slutsatsen att historiskt och globalt är det oftast gruppen kvinnor som lidit mest av dessa strukturer och därför ha energin och resurserna lagts där. Men det innebär inte att feminismen erkänner att det finns en mansroll som skadar män också. Varför i hela friden skulle vi förneka det? Vem skulle det gagna? 

Jag tror inte att jag är ensam som feminist att se feminismen så här. Så varför tror alla att vi är fast i någon sorts 70-tals-nostaligisk-"män är djur"-mentalitet? Jag är tacksam för deras kamp, den har givit mig mycket. Men jag vill gå vidare nu, plz? Lämna dessa förlegade debatter och börjar prata om riktiga saker.

Tvång, feminism och identitet: del 7 (Föräldrar väljer alltid åt sina barn)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Det finns inga neutrala val i barnuppfostran

Bortses det inte ofta i hen-debatten och alla andra icke-normativa uppfostringsdebatter från att att barnuppfostran ALLTID innebär att presentera en viss världsbild som självklar? Det finns inga neutrala val i barnuppfostran. Vi väljer de val vi tycker ger bäst konsekvenser.

Vissa väljer att bete sig och uppfostra sina barn på ett icke-normativt sätt. Det innebär inte att de vill beröva dig din myndighet och tvinga dig att göra som de gör.

Det är som diskussionen om barn och vegetarianism. Att inte ge barn kött är ett val. Att ge barn kött är ett val. Vilket väljer du? 

Och ännu viktigare: kan du leva med att andra inte väljer som du?

Tvång, feminism och identietet: del 6 (Håll Britney om ryggen!)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Socialiserad identitet är inte mindre av en identitet

Det här är en känga till vissa andra feminister. Att föra argumentet att eftersom kön är en konstruktion så är den falsk och icke-naturlig och därför går att bortse från är ett idiotiskt resonemang. Socialiserad identiet är inte mindre en del av ens identitet. Den är inte falsk. Det här går tillbaka till en tidig vänsterrörelse och skuld som drivkraft och vi måste bort från det. 

Att hacka på sina fellow-brudar är bara att göra saker värre. Systerskap någon? Även med Marie Sernholt och Blondinbella?

Det finns två serier om det, en av Lina Neidestam där Zelda klankar ner på sminkade tjejer med tajta kläder och säger att de ser osäkra och passiva ut och en där Liv Strömquist påminner oss tjejer om att vi inte tjänar något på att diskutera trycka ner andra tjejer som Britney Spears ännu mer. Försöker hitta dem så jag kan visa, men det var svårt.

Om nån kommer och säger att jag ska sluta vara så mammig och värdinnig för att det är bara ett underkastande av patriarkatet så vill jag att det också inser att de inte bara fördömer en könsroll, utan också mig som person. Mammigheten och värdinnigheten är en del av mig. Jag kan inte ta bort det.

Att öppna folks ögon till att kvinnor och män inte är begränsade till dessa roller är inte densamma som att döma ut dem när de beter sig i enlighet med dessa roller.

Tvång, feminism och identitet: del 5 (Vad är skillnaderna och vad betyder de?)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien..

Hur stora är dessa påstådda biologiska skillnader?

Jag har en livmoder, en gång i månaden blöder den. Det finns biologiska skillnader mellan mig och en person som har penis, det finns t.ex. en större sannolikhet att de ha en större muskelmassa. Vissa påstår att det finns mer skillnader, andra mindre. Det kallas natur-vs-kulturdebatten och är väldigt poppis att avhandla i fikarummet, som om det är något som går att avhandla snabbt på 15 minuter. Folk kastar sig över den på samma sätt som de entusiastiskt diskuterar israel-palestina på facebook. Det verkar som om folk tycker så mycket om när adrenalinet rinner till att det gör inget om det betyder att de trivialiserar stora viktiga komplicerade debatter. Det gör mig mycket trött och ledsen.

Vad jag inte kan låt bli att fundera över är hur dessa skillnader som somliga påstår finns kan vara källa till de könsroller vi har. För då och då kommer det en rapport om att små små tjejbäbisar föredrar att titta på ett ansikte medan små killbäbisar föredrar att titta på en leksaksbil. Men belägger det verkligen att de könsroller vi har idag är grundade i våra kromosoner och genetiska kod? Motiverar det att  kvinnor ofta använder mer hedges och många män är helt omedvetena om sina härskartekniker i samtal? Förklarar det varför fler tjejer har börjat välja naturvetenskapliga studier sedan man börjat belysa att det råder en manliga kultur där som ofta utestänger tjejer?


Jag förstår inte hur det ena ger det andra riktigt, det är lite av ett för stort språng tycker jag. Det håller inte hela vägen. Om det nu var menat att hålla hela vägen? Och om det inte var det, varför diskuterar vi skitsmå skillnader som inte har någon betydelse?

Hur starka kan dessa skillnader vara ifall det finns så många som avviker från normen? Jag menar, om det går att trots socialisering från samhället, trots sina genetiska uppsättning att ändå inte identifiera sig som det som man ha mellan bena så måste det ju vara en pyttekraft?! 

Superfuttig verkar det som. Varför bry sig? Om den går att motverka så enkelt förstår jag inte riktigt what the fuss is about. Varför pratar vi om något så oviktigt?

Vad tror de som diskuterar att det finns skillnader mellan könen att denna skillnad mynnar ut i? Vad betyder den i det stora hela?

Sen kommer det ibland rapporter om att kromosomer inte alltid är bra på att avgöra om personen sen vår vagina eller penis samt om personen identifierar sig som kvinna eller man. Och då tänker jag: men om kromosoner inte är så viktiga, vad har de då hittat som är viktigt?

Som lingvistikstudent så läser jag ibland artiklar om att barn vid en tidig ålder övergår från att bete sig ganska lika till att börja försöka imitera den talstil som förknippas med deras kön. Den kunskapen får de från sin omgivning. 


Och så tänker jag på alla dessa människor jag hör som säger "jag behandlar pojk- och flickbarn precis lika".. och sen tänker jag på det faktum att jag själv märker att jag behandlar pojk- och flickbarn olika fast jag inte tror att jag gör det. 


Om jag har så dålig självinsikt, varför skulle Paolo Roberto ha bättre? Kan jag lita på att dessa mänschor tänkt efter? Förlåt för överlägsenheten.. men om jag inte kan lita på mig själv i denna fråga varför skulle jag lita på andra?

Det handlar inte om att bete sig som "heterohetsaren" i Liv Strömquist serie (se höger). Det är mycket subtilare än så. Om det är så du tror att folk socialiserar barn till kön så kan jag bara berätta att det inte är så enkelt.

Grundfråga: vad tror de att dessa biologiska skillnader har för betydelser för vårt samhälle?

Tvång, feminism och identitet: del 4 (Tvång = dömande?)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Varför blir ni inte arga när Anna Skipper tvingar oss att äta rätt?

Vi bombarderas dagligen med folk som vill ge oss pekpinnar om hur vi ska leva våra liv. Om det räknas som tvång att ett dagis eller en förälder vill använda "hen", varför talar vi inte om att Dr Phil och Blossom tvingar oss? Om det är dömandet som är nyckeln till definitionen på vad som är tvång är detta verkligen tvång.

Det finns en helt teveserieprogram-stil som bara handlar om det, för att inte tala om självhjälpsböcker, hälsotidningar osv. Ni tål att Blossom i varje nummer prackar på oss information om hur ni ska bete er för att vara snyggare och mer hälsosamma (Carpe Diem gumman). Ni tål att Anna Skipper läxar upp flerbarnsmammor i hur de ska laga mat. Ni tittar till och med på Nannyakuten och suger törstande i er alla råd om hur ni ska behandla era barn. Ni bombarderas varje dag med kunskap från experter om hur ni bör leva era liv, mycket av det tycks vara riktat uppifrån ner till en "vulgär arbetarklass som inte vet bättre".

Varför blir ingen (förutom Nanna på Tankesmedjan som raljerar över det ibland) upprörd? Varför är detta inte ett berövande av vår myndighet? Det är ju ännu mer explicit än någon liten feminist som blir arg över att kallas lilla gumman?

Det får mig att tänka på det tvång, det våld som normen utövar på individen.

Best om tvång #3

Vad är egentligen tvång? Blogginlägg av Zettermark 15 mars 2012 

Visst är det tvång att hålla fast någon och raka av dem hår medan de skriker SLUTA, men det är inte det enda som är tvång. Att dödshota någon som lägger upp en bild på sin håriga armhåla på facebook är också en form av tvång. Tvång genom rädsla. [...] Att uttrycka äckel över hur kvinnor ser ut blir ett sätt att frånta dem skönhetskapitalet, och därmed frånta dem makt.

Är skönhetsindustrin inte tvång i så fall? Det finns en massa förtryckande mekanismer som begränsar folk, som tvingar dem att censurera sig. Varför bli upprörd över att skämt om kvinnors oförmåga att köra bil inte uppskattas när det finns en hel industri som inte har något bättre för sig än att få dig att känna dig otillräcklig?

Tvång, feminism och identitet: del 3 (Vill feminister verkligen tvinga?)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Vill feminister/"genusdiktaturen" verkligen tvinga?
Exakt, och därför begriper jag inte varför resten av Sveriges invånare ska bli pådyvlade ett språkbruk som inte har någon som helst relevans för deras egen situation. Att diskutera detta utifrån språkliga synpunkter är bara löjligt. Alla vet att det hela handlar om extremfeminism med den typiska vänstervinklingen att "vi som är upplysta och engagerade begriper allting så mycket bättre än ni vanliga människor". Vad vi vanliga tycker om detta är det ingen som bryr sig om - kort sagt samma elitistiska ideologi som 1968.


Citat från kommentarstråden på svd.se med anledning av Mikael Parkvalls artikel. 

Det talas om tvång, att feminister vill tvinga tjejer att inte raka sig. Att feminister vill tvinga män att diska och stanna hemma med barnen. Att alla ska tvingas att använda "hen". Att vi vill tvinga. Att en elit av feminister från fjollträsk vill ge hela verklighetens folk en uppsträckning.

Det känns så otroligt långt från sanningen, det känns som en så stor missuppfattning som bara skapar onödig förvirring och splittring. Jag menar;

Hur dum tror du att jag är? 

Tror du jag vill tvinga dig?

Hur ska jag få något gjort på det viset? (se del 2 - dum strategi)

Vänligen förolämpa mig inte genom att ge mig åsikter jag inte har så lovar jag att återgälda gesten.

För det handlar inte om tvång. Det handlar om att desperat försöka förstå den värld vi lever och vad våra normer gör med oss. Det handlar om "verklighetens folk" och vilka möjligheter vi ges och vilka vi förvägras. (Jag vägrar att exkluderas ur verklighetens folk.)

Det vekar som allt som innebär ett ifrågasättande av normen tolkas som en ytterst aggressiv attack på hela världsordningen. 

Hen-skeptiker å andra sidan utmålar ett scenario där underlåtenhet att referera till folks fortplantningsorgan i var och varannan mening i princip innebär slutet på civilisationen som vi känner den. Parkvall 2012-03-16

Som att det innebär att deras myndighet över dem själva ska tas ifrån dem och någon annan ska bestämma. Men är detta verkligen intentionen? Om någon tycker det vore najs att börja använda "hen", måste det absolut tolkas som att den tänker tvinga alla andra att göra det? Vad har resten av världen att göra med hur Lady Dahmer väljer att uppfostra sin dotter?

Och är det inte absurt att så många liberaler blir så upprörda, jag menar dom om några borde väl ha sympati för att folk får uppfostra sina barn som de vill? 

Varför tolkas alltid normkritik som tvång? Vad är de det menar med tvång? För det verkar inte vara det jag tänker på i alla fall. Det kanske är här min rumskamrat tänkte lite längre än jag (se del 1), för det tycks mig ibland som om många liberaler anser att massa saker som ingår i att leva i ett samhälle tillsammans är tvång. Lite som de där grabbarna jag träffar ibland som tycker att jag tvingar dem att inte dra sexistiska skämt när jag hade hoppats på att det var av respekt..

Det fick mig att tänka på en låt av Doktor Kosmos, så nu tar vi:

Best om Tvång #2

Doktor Kosmos - Vill ni ha det som i Sovjet eller Vaddå? (2005)

Det finns många som inte gillar tvång
Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan 
Von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som *Ali Alkali*
Pappan vill inte tvingas att vara hemma med Tindra ett helt halvår
Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster  

[..]

vår't idealsamhälle förverkligas inte genom Kalashnikovkarbiner mot tinningen 

utan genom fönsterkuvert i brevlådan.

Vår revolution kommer inte att höras som granatexplosion,

vår revolution kommer att höras som tusen små dunsar,

mot din hallmatta.

Kort sagt: "åh, vad jobbigt det är när ni påpekar att det finns strukturer i samhället och ifrågasätter normer, kan ni inte bara vara tysta, please? Du tvingar mig!!"

För de vill gärna behålla idéen om den amerikanska drömmen, att alla kan göra allt de vill, att alla har alla möjligheter. Så är det inte. Så naiv är jag inte att jag tror det. 

Och så kallar de oss verklighetsfrånvända.. suck.

Tvång, feminism och identitet: del 2 (Dum strategi)

Se sammanfattningsinlägg för hela serien.

Jämställdisterna verkar tro att genusdiktaturens hantlangare vill tvinga dem att uppfostra sina barn på ett visst sätt - ett vetenskapligt belagd dåligt sätt (obs inte vetenskapligt belagt på riktigt).

Dum strategi

Att föra en politisk debatt genom att diktera för andra vad de ska göra och få dem att drivas av skuld för att de inte gör rätt är inte bara taskigt utan också sjukt ineffektivt. Jag är inte så dum, det är ju som att skjuta sig i foten. Om det finns någon som ha liknande åsikter som jag som beter sig så så skäms jag samt hoppas att de ska växa upp snart. Detta är ett beteende som är särskilt vanligt bland nyfrälsta veggisar och brukar gå över inom ett år. 

Det var också ett beteende som verkar ha varit vanligt i 70-talets vänsterrörelse, i alla fall vad lilla 80-talist jag har förstått. Men varför tror liberalerna att dagens vänsterrörelse är likadan? Jag är väldigt trött på att det antas att jag tycker likadant som en självupptagen, desillusionerad, naiv, skulddriven vänsterrörelse som till mesta delen bestod av en akademisk vit medelklass som tyckte det var ballt att protestera mot Vietnam och röka på och som tio år senare hade svängt helt om och blivit aktieägare och skaffat volvo. Inte undra på att folk tyckte att socialistiska ideal och feminism inte hade någon verkligenhetsanknytning. Inte undra på att det här uttrycket fick fäste:

"om du inte är röd när du är ung har du inget hjärta 

- om du inte är blå när du är gammal har du ingen hjärna."

Som om socialism, feminism och vänsterideal är något förlegad, naivt och verklighetsfrånvänt som man växer ifrån. Om det gäller den skuldbeläggande retoriken kan jag hålla med, det är något folk växer ifrån. Men snälla, tro inte att det är allt som feminismen och socialismen är.

Jag är inte sån! Vi har gått vidare! Sluta slåss mot spöken!

Tack!