This is in Swedish, I might translate it later. It concerns the relationship between sensationalism and science.
Ehm, jag började tänka på sen sak. Sen kunde jag inte sluta. Så jag fullföljder tankegången och skrev ner det. Det är bara ett utdrag av saker jag tänker på och absolut inte någon bestämd tes. Jag är väldigt intresserad av att höra vad andra tänker om det.
Vad som skiljer vetenskap från vetenskapsjournalistik
eller
The potential need for quirky science
Det här är lite av en meta-diskussion, men jag har en känsla av att läsare av
denna blogg är intresserade.
Upprinnelsen: Ekonomer som försöker sig på lingvistik
Som
Östen Dahl redan berättat om på lingvistbloggen har en ekonom vid namn Keith Chen skrivit ett utkast på en artikel om samband mellan grammatisk tempus och sparande (
pdf här). Pappret bygger på ett språkvetenskapligt projekt där olika grammatiska företeelser i språk i europa studerades (
EUROTYP-project), bland annat grammatisk markering av futurum. Keith Chen finner att det finns en positiv korrelation mellan grammatisk markering av futurum och mindre "framtidsorienterat" finansiellt beteende.
"my findings are largely consistent with the hypothesis that languages with obligatory future-time reference lead their speakers to engage in less future-oriented behavior."
NB att han kommenterar att "One important issue in interpreting these results is the possibility that language is not causing but rather reflecting deeper differences that drive savings behavior."
Utan att säga alltför mycket om vad jag anser om hans metod och slutsater så väljer jag att bara säga att jag tror inte jag är ensam som tycker att det här är en typ av studie som jag inte uppskattar eller tycker lingvistik bör ägna sig åt.
Korrelation mellan kultur och finansiellt beteende - inte språk och finansiellt beteende
Nyligen skrev en kognitiv lingvist vid namn Julie Sedivy
en artikel/blogginlägg om Keith Chen's hypotes. Hon diskuterar möjligheten att det inte är språk som influerar finansiellt beteende utan attityden/beteendet i kulturen. Alltså: personer som talar ett visst språk delar också en massa andra egenskaper och är troligare att bete sig mer likadant än talare av ett annat språk. Det är alltså inte en korrelation mellan språk och finansiellt beteende utan en korrelation mellan kultur (whatever that means) och finansiellt beteende.
Jag är på vissa sätt glad över hennes slutsats då den kanske innebär att ekonomer kanske kommer sluta peta i lingvistik (och istället irritera sociologer och antropologer?).
Vad forskare borde syssla med och vad vetenskapsjournalister gör
Vad jag vill diskutera är ett citat hon använder i
ett annat inlägg där hon skriver att en framstående lingvist har sagt:
"The explanation in question is almost certain to be false. However, if it were true, it would be incredibly interesting, so we have no choice but to explore it."
Här känner jag bara: "
NEEJ, så gör man inte!!". (Jag sökte, men jag kunde inte hitta källan till detta uttalande. Hoppas någon vet.)
Eftersom det var en väldigt stark känsla beslöt jag mig för att tänka efter lite nogrannare.
Mitt problem är att jag oroar mig för att en sådan inställning ger upphov till sensationell/effektsökande forskning som undersöker fenomen som bara berör en försvinnande liten del av den stora populationen. Sån forskning påminner mer om vetenskapsjournalistik än forskning.
Vetenskapligt intressant = problematiskt uttryck
Jag inser att när forskare funderar på vad som är värt att forska på spelar inte bara vad som kan vara vetenskapligt signifikant och intressant utan också vad som är intressant ur ett mer allmänmänskligt perspektiv… jag är t.ex. personligen mycket mer intresserad av övergripande teorier om grammatikalisering än studier av... (här måste jag ta en paus för jag är i stort sett intresserad av allt i lingvistik…)... flyttningar i träd pga av verb partiklar (mest för att jag inte ser hur flyttningar ger mig något intressant att använda i min föreståelse av språk som fenomen). Jag är t.ex. också, liksom de flesta, fascinerad av kulturer och språk som är mig mer fjärran (även om jag inser att det ofta resulterar i exotism).
Intressant är ett extremt problematiskt ord. Men vad jag försöker säga är att i vissa fall känns det som att vad som "intressant" kan ersättas med vad som är "roligt" och i fall det görs i vetenskapliga sammanhang blir jag störd. Varför studera små och marginella fenomen som är roliga när vi kan undersöka hur språk fungerar ur ett större perspektiv?
Varför ha "roligt" när vi kan ha "viktigt"? (För att göra terminologin ännu värre.)
Entusiastiska amatörer vs trötta forskare (Vetenskapsjournalistik)
Jag prenumererar på många populärvetenskapliga/vetenskapsjournalistiska podcasts, bloggar och youtube-kanaler (
här är en best of youtube science shows-lista jag satt ihop).
Ett återkommande scenario är en entusiastisk journalist som hittat något jättequirky och är skitpeppad som ringer upp en forskare som är skittrött på att bli frågad om just det fenomenet och tycker att det är onintressant för att det är så marginellt.
Vet ni vad jag menar :)?
Har vi vår intresse av "quirkyness" att tacka för något?
Forskning bygger på att formulera hypoteser och testa dem, väldigt lite/ingen forskning består av att bara förutsättningslöst studera världen och kolla vad som händer.
Ifall vi aldrig hade undersökt vad vi då trodde var marginella "quirky" fenomen, t.ex.
klusivitet, hade vi då inte upptäckt att det faktiskt var ett ganska frekvent fenomen? Eller hade vi hittat det ändå även om vi inte satt luppen på det med motiveringen "det är en så himla rolig och konstig grej"?
Jag har läst boken "
Quikology" en bok/projekt fullspäckad med tvivelaktig/quirky forskning. Jag har fått min beskärda del av populärvetenskap..
Och vet ni vad? En hel del gånger ger faktiskt något som kan verka quirky väldigt intressanta och signifikanta resultat. Titta bara på
IgNobel - forskning som först får dig att skratta och sen tänka efter
Universitetets tredje uppgift: informera allmänheten
En annan faktor som spelar in är att sensationell/quirky forskning kanske kan bidra till att forskning i sig blir mer känt. Det förekommer som bekant en hel del missnöje när någon försöker att popularisera vetenskap - det gnatas om att det ger en skev bild av vad forskare sysslar med osv. (se Frendrik Lindström).
Men i ärlighetens namn, om det ger oss mer studenter samt ökar kunskaper om språk så kan jag förlåta lite sensionalism.
Forskare som bloggar/skriver artiklar i tidningar
Vad är de, är de forskare eller vetenskapsjournalister? Vilka prioriteringar förväntar vi oss att de gör? Detta är en gråzon där olika bloggar och medier befinner sig på olika sidor.
Missuppfatta mig inte, jag tror att den mer informella debatten som förs på bloggar och den mer tillgängliga debatterna som förs i dagstidningar är extremt nyttig. Men jag kan aldrig låta bli att fundera över vilka krav som ställs på forskare som uttalar sig i sådana sammanhang.
Intressant och potentiellt marginellt och fascinerande vs Ockham
På något sätt tycker jag att det summerar en del av motsättningarna som finns i
diskussioner som förekommer på lingvistbloggen.
Den här attityden är intressant att kontrastera mot Ockham's rakkniv:
"other things being equal, a simpler explanation is better than a more complex one."
eller som Bertrand Russel tolkar det:
"Whenever possible, substitute constructions out of known entities
for inferences to unknown entities"
Studier av marignella och quirky fenomen som troligen inte är signifikanta (eller ens sanna) står i skarp kontrast till principen att inte göra grundantaganen som är onödigt komplexa/inte är kända.
Var hör dessa diskussioner hemma
I samma inlägg fortsätter Sidivy: "I'm not sure that this is the best argument for, say, how research funding should be allocated. At least, I've never had the guts to put that in a grant proposal. But if Language Log isn't the place to explore almost-certainly-false-but-incredibly-interesting-if-true ideas, then I don't know what is."
Jag har inte en stor erfarenhet av language log, jag var där och surfade runt för att få en känsla av stället. Det verkar vara ett ställe med delvis vetenskapliga observationer, delvis sensationell trivia och delvis personliga vardagsanekdoter. Mycket av inläggen rör snarare litteraturanalys eller diskussioner om stavning och korrekt användande av språket än tradiotionell lingvistik.
Här är ett inlägg t.ex. som har en annan tolkning av lingvistik än jag är van vid.
Jag menar inte att vara taskig och elak, fast jag kommer vara det: jag är glad att det inte är så på Lingvistbloggen… :)
Everything is a remix (episode 3) has taught be that we learn through copying. Many great artists spend their formative years producing derivative work, remakes of others. The great author Hunter S Thompson retyped the Great Gatsby (Fitzgerald) and Farewell to Arms (Hemingway) just to get the feel what it's like to write a great novel. Bob Dylan's first album contained 11 cover songs. We can't be creative until we are fluent in the language of our domain.
