 |
| Foto av Örebro taget av mig 2012-05-19 |
Ordföranden Dan Sjöstedt i Örebro Tingsrätt i fallet om våldtäktsförsöket på en kvinna som genomgått hormonbehandling ringde just upp mig. Jag skämtar inte.
Jag tänkte jag skulle delge er lite om vad vi diskuterade. Jag har inte antagit att detta handlar om diskriminering av transsexuella (jag tänker tro det bästa om dem tills motsatsen är uppenbar) utan vill istället diskutera vad ett försökt till ett brott är och hur genomföringspotentialen inverkar på domslut.
Örebro tingsrätt har alltså dömt en 61-årig man för misshandel (4 månader fängelse sam 15 000 skadestånd till offret). Åklagaren hade rubricerat brottet "våldtäktsförsök" eftersom mannen haft som uppsåt att våldta kvinnan men sedan avbrutits av "tillfälliga omständigheter". Till saken hör att kvinnan fötts som man och genomgick hormonbehandling. Offret var klädd i kläder som oftast används av kvinnor och förövaren trodde hon hade en fitta. Det är oklart ifall mannen upptäckte detta innan tredje part grep in, av formuleringarna i nyhetsartiklar på ämnet att döma så var det inte så (
" under rättegången talade han hela tiden om henne som ”hon”"). Domslutet har formulerat det som att "försöket har dock inte fullbordats, enligt åklagaren på grund av tillfälliga omständigheter", vad dessa omständigheter utgjordes av framgår inte.
Eftersom hon inte hade en vagina menar rätten att brottet inte kunde genomföras och därför kunde mannen inte fällas för försök till det, oavsett uppsåt. Frihetssmedjan har begärt ut det faktiska domslutet och citerar delar av det
här.
Jag funderade över domen och tänkte att det vore fint att fråga någon med mer kunskaper om juridik hur det ligger till med försök till brott som inte "går" att genomföra. Han ville våldta en fitta inte en kuk så det finns ingen anledning att påpeka att män också kan våldtas, klart de kan det men i det här fallet tror vi att mannen inte ville det.
De flesta fråga-jurist-ställen riktar sig till folk med frågor om skilsmässa, arv osv så jag mejlade faktiskt Örebro Tingsrätt direkt. Författade ett kort mejl i trevlig men förundrad ton och klickade "skicka". Någon timma sedan ringde ett okänt nummer upp mig. Det var ordföranden i målet Dan Sjöstedt.
Dan Sjöstedt förklarade för mig att de menade att det var i analogi med ett fall med ett mordförsök på en redan död person då rätten dömde att det inte kunde rubriceras som just mordförsök. På samma sätt kan man inte anklagas för ett försök till en handling som man inte kan genomföra.
Jag hävdar att det inte stämmer vid försök, försök är just försök oavsett vad den genomförda brottet är. Ifall kvinnan haft en fitta hade mannen dömts till våldtäktsförsök (tredje part grep ju in), istället dömdes mannen nu till misshandel eftersom handlingen inte kunde fullbordas.
Samma handling, samma uppsåt. I båda fallen rör det sig om misshandel med uppsåt att våldta. I båda fallen avbryts brottet. Troligen avbröts brottet pga tredje part och inte pga upptäckten av avsaknad fitta.
Varför är potentialen till icke-realiserade fullbordade brottet relevant? Speciellt med tanke på att förövaren inte var medveten om det?
Ifall han visste att brottet inte kunde genomföras men ändå försökte, hur hade vi dömt då? Är det förmildrande? Om jag är en inkompentent bankrånare med som inte tror jag klarar av ett rån, är det mindre av ett försök då?
Tänk om mannen var impotent, då hade förmodligen brottet inte heller kunnat fullbordas oavsett om han var medveten om sin impotens eller inte.
Ifall brottet inte avbröts pga tredje part utan pga av upptäckt av avsaknad fitta, hade det varit annorlunda?
Jag vill hävda att anledningen till att brottet avbröts och därigenom blir ett försök och inte ett fullbordat brott är oväsentlig, uppsåtet fanns fortfarande och jag kan knappast föreställa mig att det fysiska förloppet hade varit annorlunda. Anledningen till avbrottet är irrelevant, det är fortfarande ett försök med samma uppsåt.
Vad sänder det för signaler att information som kommer fram senare om brottets genomförningspotential är relevant för domslutet? I fallet med mordförsöket på den döda kanske vi kan anta förövaren hade kännedom om det (eller?) men i detta fall vet vi att förövaren inte visste om att hon inte hade en fitta.
Detta är som Dan Sjöstedt sa till mig alldeles nyss på telefon inte ett glasklart fall och det kommer troligen överklagas till hovrätten. Linjen behöver dras på ett tydligt ställe för fall av detta slaget, just nu är lagen inte tydlig på den här punkten.
Åklagaren menade att detta var ett våldtäktsförsök och ifall kvinnan orkar med är det nog troligt att de överklagar. Det är inte lätt att gå igenom men en sådan här process och ifall kvinnan inte vill gå vidare har jag full förståelse.
Tydligen var det mycket ovanligt att folk hörde av sig, jag verkade vara den enda, så han tyckte det var en bra idé att ringa upp och tala om det. Vi hade en mycket artigt och väluppfostrad konversation och jag förstår absolut tingsrättens domslut även om jag inte håller med.
Frågor kvarstår: hur behandla försök till brott som är ogenomförbara? Ska anledningen till att brottet avbrutits ta i beaktning? Är förövaren och offrets "kapaciteter" viktiga för domslutet?
T.ex. om jag är för dum för att förstå hur ett bankrån bör gå till och därför missyckas, är det annorlunda än om jag blev avbruten av annan anledning. Om jag är en inkompetent brottsling och därför misslyckas med ett brott är det annorlunda än om tredje part stoppar det?
Vidare kan man fundera på vad som händer i sk "hatspråksfall", om jag t.ex. skriker nedsättande termer för romer till en iranier är det mindre illa eftersom jag inte förolämpade personen "egentligen"? Är den handlingen "ogenomförbar"?
Är inte själva grejen med försök just uppsåtet? Det är väl det som gör att vi ens fäller för det och inte bara för de "fysiska konskevenserna"? Annars skulle vi bara intressera oss för fullbordade brott samt den skada försöken potentiellt medförde? I detta fall dömdes mannen för just de "fysiska kosekvenserna" (misshandel) men inte för försök för att målet med uppsåtet inte var möjligt.
Jag är lingvistikstudent och aspirerande forskare, jag vill tänka igenom det här konskevent och logiskt - argument om att något är bara "sunt förnuft" (att inte döma en inkomptent brottsling för att den inte kan/hunnit skada någon) tycker jag är svaga ifall de inte backas upp av mer. Lagen ska inte bygga på "sunt förnuft" och känslor utan på genomtänkta och konsekventa argument. Jag har inte höga förväntningar på min rättstat, jag har rätt förväntningar.
Om jag planerar ett bombdåd får jag ett straff för det även om jag inte hann skada någon därför att jag hade uppsåt.
Samtidigt kan jag förstå att det är svårt att definera vad som är försök till brott. Om jag tror att jag går in i en bank men så inte är fallet, är det då ett bankrånförsök ändå? Jag inser att mitt argument inte går att dra hur långt som helst, men jag tycket ändå det borde täcka t.ex. fallet i fråga med kvinnan i Örebro.
Så, detta var det vi talade om. Det ska bli intressant att se om domslutet överklagas och vad som i så fall händer i hovrätten.
När jag inte förstår något som jag tycker är viktigt att förstå så frågar jag. Lagboken och andra juridiska handlingar är extremt svåra för lekmän att förstå eller ibland ens relatera till. Det är en fjärran värld av godtydliga verkshöjder och märkliga motiveringar.
Jag vet att jag inte kan mycket om det här och jag uppskattar att Dan Sjöstedt tog sig tid att tala med mig, vi må inte tycka lika dant men nu vet jag lite mer om varför de argumenterade som de gjorde.
